Aortaklaff inkl TAVI

Aortaklaffingrepp

Den främsta indikationen för aortaklaffbyte är degenerativ tät aortastenos i vissa fall i kombination med aortainsufficiens.

Konventionell kirurgi

Generellt behandlas aortastenos med implantation av en klaffprotes. Av implanterade aortaklaffproteser är i dagsläget 75 % biologiska och resterande mekaniska. Mekaniska klaffar kräver livslång blodförtunnande behandling med Waran vilket inte är nödvändigt med biologiska klaffar. De senare håller dock inte hur länge som helst utan behöver ofta bytas efter 10-20 år. Den allmänt accepterade gränsen för implantation av en biologisk klaffprotes ligger vid 65-70 år men valet av klaffprotes sker i alltid i dialog med patienten. Åldersgränsen har långsamt sjunkit i och med att uppföljningstiden av biologiska klaffar blivit längre. Tidigare gavs alltid Waran 3 månadeer postoperativt till biologiska klaffar, men det finns inget övertygande vetenskapligt stöd för att detta minskar komplikationsfrekvensen. Om inga speciella andra skäl för Waran finns rekommenderar vi fn enbart Trombyl till biologiska aortaklaffproteser.

Vid ren aortainsufficiens är orsaken ofta en dilatation av aorta ascendens. I flera av dessa fall kan klaffbevarande kirurgi vara aktuell. Tekniken introducerades i början på 2000-talet vid USÖ och används framgångsrikt sedan dess.

Konventionell aortakirurgi är ett vanligt förekommande, standardiserat och mycket säkert ingrepp som görs på patienter högt upp i åren med mycket goda resultat och låg komplikationsrisk.

TAVI

Kateterburen klaffimplantation (TAVI) är en spännande och lite spektakulär teknik som innebär att aortaklaffen implanteras via kateter via ljumskartären eller via ett litet operationssår till vänster på bröstkorgen. Vid implantation i ljumsken behöver patienten oftast inte sövas under ingreppet. Metoden har hittills bara använts vid aortastenos, inte insufficiens. Fördelarna är att själva ingreppet är mindre och mer skonsamt, och patienterna kan därmed återhämta sig snabbare. Ingreppet utförs i Sverige bara vid de sjukhus som har öppen hjärtkirurgi. Tekniken uppfanns i mitten på 2000-talet och började spridas över världen 2007-2008 och vi introducerade den på USÖ 2008. Även om den tekniska utvecklingen inom området är mycket snabb måste man ha i åtanke att metoden fortfarande saknar långtidsresultat, och hos vissa patienter kan man få problem med läckage i den nya klaffen. TAVI skall också jämföras med öppen kirurgi vilken i Sverige har mycket låg komplikationsfrekvens och är billigare.  Detta gör att TAVI hittills reserverats till patienter med andra komplicerande sjukdomar som innebär kraftigt ökad risk vid öppen kirurgi, samt till de allra äldsta patienterna. Utvecklingen är dock som nämnts snabb och bilden kan förändras. Ingreppen görs i Örebro i samarbete mellan hjärtkirurger och interventionella kardiologer.


Sidan granskades den 3 september 2013

Innehållsansvarig: Örjan Friberg

Publicerad av Lenore Haugland